FRATidslinje
Digitalidag
Innehåll |
[redigera] Tidslinje FRA - Tack Falkvinge och Johan T
Anpassat efter en bloggpostning av Piratpartiets ledare Rick Falkvinge.
[redigera] 2001
FRA-lagförslaget om total avlyssning har sitt ursprung i paniken efter den 11 september 2001. Då tillsattes ett par utredningar. En av dem gick till Johan Munck som skulle utvärdera beredskapen mot terrorangrepp, en annan gick till Owe Wiktorin, dåvarande överbefälhavare, som skulle utvärdera Försvarets Radioanstalt. Detta sker helt inom ramarna för Försvarsdepartementet.
[redigera] 2003
Owe Wiktorin lägger fram sin utredning Försvarets Radioanstalt - en översyn. Falkvinge har i en tidigare postning noterat att rapporten konstaterar att FRA bryter mot grundlagen. Sakkunniga i utredningen var bl.a. Ingvar Åkesson och Mikaela Dráb.
Under sommaren slutar Per Kjellnäs som generaldirektör för Försvarets Radioanstalt. Han får jobb på Försvarsdepartementet. Hans arbetsuppgift blir att utifrån Owe Wiktorins utredning ta fram ett lagförslag som ger mer befogenheter till FRA. Eventuellt hjälpte fler till i detta arbete, men Kjellnäs var en av de viktigare personerna.
På hösten tillträder en ny generaldirektör för Försvarets Radioanstalt. Han heter Ingvar Åkesson och var tidigare rättschef på Försvarsdepartementet. Han rekryterar också en chefsjurist till FRA: Mikaela Dráb.
[redigera] 2005
Daniel Ström, rättsnisse på Försvarsdepartementet, lägger fram förslaget i form av en departementspromemoria. Leni Björklund, dåvarande försvarsministern, skickar den på remiss och den sågas jämns med fotknölarna som sig bör.
[redigera] 2006
I början på året får Justitiedepartementet syn på lagförslaget, flyger i taket och stannar där. Dåvarande justitieministern, Thomas Bodström, meddelar 19 februari att lagförslaget läggs i skrivbordslådan tills vidare.
Den 17 september är det val och några veckor senare heter försvarsministern inte längre Leni Björklund, utan Mikael Odenberg. Han plockar fram lagförslaget igen och skickar ut det på en mindre remissrunda - en så kallad delning - den 22 december, över julhelgen, för ett planerat regeringsbeslut den 7 januari. Det är enda gången jag vet som man skickat ut något kontroversiellt över julledigheten, när alla som har möjlighet att protestera är borta på ledighet.
[redigera] 2007
Den 4 januari publicerar SÄPO synpunkter på delningen på sin hemsida, och debatten tar fart. Justitiedepartementet har svarat ännu tidigare. De använder skrivningar som “helt främmande för vårt statsskick“[1] [2] [3] [4]. Just den skrivningen syftar på att regeringen utan inblandning av rättsväsendet eller annan kontrollstation ska få beordra politisk avlyssning, en mekanism som fortfarande finns med i lagförslaget.
Den 8 mars lägger Mikael Odenberg på en presskonferens fram förslaget med orden “I dag tar vi ett viktigt steg för att förbättra den enskildes personliga integritet”. Vi inom piratrörelsen(skriver Falkvinge i sin bloggpost) varnar ibland för 1984-vibbar och nyspråk, och riskerar att låta som foliehattar i sammanhanget. Men med sådant här nyspråk från statsråden behöver vi knappt påpeka det — för krig är faktiskt inte fred, slaveri är inte frihet, och massavlyssning är inte integritet.
Den 12 mars meddelar Thomas Bodström (s) att de kommer att se till att förslaget bordläggs ett år med hjälp av en grundlagsmekanism. Så blir det till hälften. Rubriken hos Ekot i den länkade artikeln har dock fel, socialdemokraterna vill inte alls stoppa massavlyssningsförslaget. De vill bara ha det lite annorlunda.
Den 14 juni röstar riksdagen om förslaget. Ingen alliansledamot röstar mot. En lägger ner sin röst, Fredrick Federley (c). En minoritet i riksdagen använder en sista försvarslinje i grundlagen för att skjuta upp lagförslaget ett år. Detta skjuter dock bara upp ungefär halva lagförslaget — FRAs utvidgade spaningsmandat från “yttre militärt hot” till “yttre hot” (inklusive bl.a. flyktingströmmar och valutaspekulationer) går dock igenom denna dag.
Sedan tystnar all debatt totalt. Det år som grundlagsmekanismen köpte för en chans att debattera är nästan till ända.
[redigera] 2008
Den andra voteringen om samma lagförslag sker den 17 juni 2008.
Fredrick Federley antyder att det blev för jobbigt att gå emot partilinjen förra gången[5] [6].
