Minoritetsbordläggning

Digitalidag

Minoritetsbordläggning är en procedur som gör det mer besvärligt att stifta vissa typer av nya lagar i Sverige. Syftet är att ge "betänketid" till lagstiftarna och folket. En betänketid som kan användas till samhällsdebatt och undvikande av förhastade beslut.

Innehåll

1 Grundläggande fri och rättigheter i svensk grundlag
2 Bordläggning
3 FRA-lagen
4 Externa länkar

[redigera] Grundläggande fri och rättigheter i svensk grundlag

Regeringsformen är en av Sveriges fyra grundlagar.

Kapitel 2 i Regeringsformen har titeln Grundläggande fri- och rättigheter. I § 6 slås fast:

6 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§ [kommentar: dvs tortyr och dödstraff]. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Lag (1976:871).

Paragraf 6 är inte absolut. Under vissa förutsättningar, säger man, får lagstiftarna sätta sig över rättigheterna och stifta lagar som inskränker dem. I § 12 av Regeringsformen slås fast under vilka förutsättningar sådana inskränkningar får göras:

Regeringsformen 2 kap, 12 §, 2 st säger:

Begränsning ... får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

[redigera] Bordläggning

I nästa stycke regleras det som har kommit att kallas minoritetsbordläggning:

Förslag till lag som avses i första stycket eller till lag om ändring eller upphävande av sådan lag skall, om det ej förkastas av riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Utan hinder härav kan riksdagen antaga förslaget, om minst fem sjättedelar av de röstande förenar sig om beslutet.

I praktiken innebär det att en lag som får 291 Ja-röster alltid kan gå igenom direkt. En minoritet som kan samla minst 59 ledamöter som antingen röstar nej eller avstår kan alltså blockera en lag i ca ett år, varefter den återigen kan tas upp till behandling i utskott och läggas fram för votering igen.