Yttre hot

Digitalidag

Hittills skall Sveriges försvarsunderrättelseverksamhet avse bl.a. kartläggning av "yttre militära hot mot landet". I 11 september-utredningen föreslog man att man bör utvidga verksamheten till att täcka "yttre väpnade hot mot landet" för att därigenom kunna täcka in terrorism. I den promemoria som ligger till grund för FRA-lagen påstår man att inte ens detta räcker.

[redigera] Skäl till vidgning av begreppet "hot"

Regeringen anser att verksamheten nu måste utvidgas till att avse kartläggning av "yttre hot mot landet".

Detta begrepp är alltför snävt eftersom en betydande del av den moderna hotbilden består av icke-militära hot. 11 september-utredningen föreslår att uttrycket byts ut mot ”yttre väpnat hot” som en markering av att även terrorism skall omfattas. Den formuleringen täcker emellertid inte hot av en mer oklar karaktär och ursprung som Sverige också behöver kunna möta, t.ex. kvalificerade IT-relaterade hot, oljeutsläpp samt strålnings-, biologiska och kemiska hot. På vissa av dessa områden besitter de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet en betydande teknisk kompetens, som måste tas till vara. Det är dessutom angeläget att försvarsunderrättelseverksamhetens unika särskilda metoder kan nyttjas mot hela den vidgade säkerhetspolitiska hotbilden till nytta för en bredare krets av mottagare. Med tanke på den komplexa hotbilden, med betydande inslag av icke-militära och icke-väpnade hot, bör verksamheten avse ”yttre hot”, oavsett deras karaktär och ursprung. Därmed omfattas hela den säkerhetspolitiska hotbilden.^[1]

På ett annat ställe i promemorian räknar man upp ytterligare exempel på vad dessa "yttre hot" kan vara:

Det kan till exempel röra sig om hot och utmaningar i form av bland annat ekonomiska kriser, försörjningskriser, ekologiska obalanser, nationalism (extremism), etniska och kulturella konflikter, gränsöverskridande brottslighet och terrorism, samt flykting- eller migrationsrörelser. Även om dessa nya hot och utmaningar har ett icke-militärt ursprung, kan de ändå vara av så allvarlig art att de utvecklas till att beröra hela samhällsstrukturen.^[2]

I Lagrådsremissen från 18 januari 2007 tar regeringen upp ännu några exempel:

En rad andra hot och risker än de traditionella måste nu ges ökad uppmärksamhet i säkerhetspolitiken och därmed också i underrättelseverksamheten.

Sådana hot och risker är bl.a.

– terrorism,

– spridning av massförstörelsevapen,

– internationell kriminalitet av stor omfattning och kvalificerad art som t.ex. smuggling av vapen, droger eller människor,

– flykting- och migrationsrörelser, orsakade av t.ex. etniska och kulturella konflikter eller miljöförstöring, samt

– hot mot den tekniska infrastrukturen, inte minst tele- och datasystemen.

Denna typ av risker och hot kännetecknas av att de inte sällan utgår från icke-statliga aktörer samt är transnationella och icke-militära till sin karaktär. Hotbilden är oftast komplex och berör flera samhällssektorer. Den kunskap som krävs för en effektiv nationell politik mot dessa hot och risker finns utspridd på ett större antal myndigheter än tidigare, och kräver bredare kontakt- och samarbetsytor mellan myndigheter än de traditionella.^[3]

Det finns också en rad andra fenomen som kan påverka Sveriges säkerhet negativt och i vissa fall få säkerhetspolitiska konsekvenser. Hit hör t.ex. olika typer av försörjningskriser, ekologiska obalanser, miljöhot, etniska eller religiösa konflikter, stora flykting- och migrationsrörelser, ekonomiska utmaningar i form av valuta- och räntespekulationer. Snabba, effektiva och samordnade åtgärder från statsmakternas sida för att möta denna typ av hot eller påfrestningar kan i många fall underlättas av den förvarning och analys som en effektiv underrättelseverksamhet kan bidra med.^[4]

[redigera] Exempel på yttre hot: sammanfattning

Begreppet yttre hot är brett och flexibelt, vilket uppenbarligen är regeringens syfte:

Begreppet yttre hot är vidsträckt och måste också vara det för att ge utrymme för nödvändig flexibilitet och förmåga att anpassa verksamheten efter nya företeelser.^[5]

I förarbetena har vi alltså hittat följande specifika exempel på vilka hot regeringen kan avse:

kvalificerade IT-relaterade hot
oljeutsläpp
strålningshot
biologiska hot
kemiska hot
ekonomiska kriser
försörjningskriser
ekologiska obalanser
miljöhot
nationalism (extremism)
etniska konflikter
kulturella konflikter
gränsöverskridande brottslighet
terrorism
flyktingrörelser
migrationsrörelser
spridning av massförstörelsevapen,
smuggling av vapen
smuggling av droger
smuggling av människor
valutaspekulation
räntespekulation

[redigera] Hot mot landet

Man kan notera att regeringen ofta helt enkelt använder begreppet yttre hot snarare än yttre hot mot landet. Vad "mot landet" egentligen innebär definieras aldrig på formellt vis men i den löpande texten sägs på ett ställe:

I begreppet ”yttre hot mot landet” ligger att hotet måste vara av så kvalificerad art att det kan anses riktat mot rikets säkerhet eller samhällsviktiga strukturer.^[6]

Dock torde begreppet yttre hot mot landet endast ha en underordnad betydelse eftersom försvarsunderrättelseverksamhet och signalspaning får bedrivas för syften som är betydligt vidare än det begreppet, eftersom allt som kan stödja svensk utrikespolitik, säkerhetspolitik och försvarspolitik tycks kunna omfattas. Den föreslagna lagtext som beskriver vad förvarsunderrättelseverksamheten går ut på lyder som följer:

1 § Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet. I verksamheten ingår också att medverka i svenskt deltagande i internationellt säkerhetssamarbete.

Regeringen skall bestämma försvarsunderrättelseverksamhetens inriktning. Inom ramen för denna inriktning får de myndigheter som regeringen bestämmer ange en närmare inriktning av verksamheten.

Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.^[7]